Hihi i onsdagskväll var det så att jag färgade mitt hår :) denna gången blev det lite mörkare än vad det tidigare varit, så det blev chokladbrun :)

Håret blev lyckat & bra, det blev jätte fint men det har inslag av rödtoning i det, som syns i vissa ljusförhållanden :S men det stod det på förpackningen, att hade man lite ljusare hårfärg kunde det bli lite rött i det :P hehe!

Jag var trött på de olika färgerna jag hade i mitt hår, sen dessutom så förändrade jag min klädstil, jag blev mitt rätta jag, jag klippte mig (tog bort allt slitet hår), så då kände jag för att förändra hårfärgen med :) & nu är det gjort.

Precis efter att jag hade färgat det, såg jag ut som en liten chokladbulle :P haha! Jag är dock inte jätte glad för rödtoningen men jag klagar inte, jag är ändå nöjd :D

PS. Om ni ser denna bild, sen har läst ett av de tidigare inläggen idag, så kanske ni förstår vad jag menar att jag skäms för att jag är så smal, så att jag gömmer mig bakom mjukisbyxor & här är jag i "vanliga" kläder :) Jag ville bara förklara vad jag menade, om ni kanske inte förstod det i det inlägget :P hehe!

Mycket fin, med husen man ser i vattnet :)


Lite bus med alla löven :)


Fick in en fullträff på Inez :P hehe!


Synd att Inez inte hann att få med fullträffen Camilla fick i ansiktet på mig med alla löven :) :P


Mycket goda skratt :)


Försöker dra av Inez på skoj :P


Och så här gick det :P hon är mycket stark den tjejen :)


Var inte det enklaste på den alltså, speciellt inte när man åkte bakåt :P men skoj var det


Skoj :)


Glada jag :D


Och då kommer Inez & kastar massa löv på mig :) hihi


Jag hittade en lövpinne men då försökte hon gömma sig :P


<3


Ännu ett tack för en trevlig dag <3

Jaa, imorgon smäller det :) då är det tre familjer som byter lägenheter :) det ska bli spännande & det är något de länge längtat efter att få göra & nu är dagen här :D så imorgon ska vi alla som hjälper till komma med ett leende på läpparna & dela med oss av glädje så detta blir en rolig flytt :) det kommer faktiskt att gå bra, jag ska städa lägenheten med grönsåpa så det kommer att bli roligt & jag kommer säkert lukta grönsåpa igen :P haha! Att flyttstäda tycker jag är roligt & ibland blir jag på ett ordentligt städhumör så då blir städningen rolig istället för tråkig :)

Så imorgon sker den stora dagen & det kommer bli jätte bra när allt blir klart :D see ya tomorrow flyttgänget :P

Det var flera faktorer som spelade stor roll i hur dåligt jag mådde för ett tag sen & en stor del var detta med VIKTEN!! Jag började få tillbaka min anorexia, jag nästan slutade äta & jag gick ner en hel del kilo, vilket syntes då kläderna blev för stora :(

När jag låg inlagd på psyk, så var detta uppe på samtal en hel del, både med min kontaktperson & läkaren, de ansåg att jag var för smal & skulle inte gå ner mer i vikt, med tanke på hur lång jag är osv.
I våras vägde jag 60kg & jag mådde inte bra med mig själv, jag var smal & hade lite kilo på vågen, men mitt humör påverkades, man var mer aggressiv & dåligt humör :( jag gick upp ett par kilo men då kom min anorexia, för jag mådde redan dåligt & det blev ju inte bättre av att jag gick upp..
Under tiden på psyk började jag tänka annorlunda, jag bytte lite klädstil & jag struntade i om jag skulle gå upp några kilo eller inte, för jag började se mig som en snygg & vacker tjej med ett bra utseende :)

Jag väger inte 60kg mer, jag gick upp några enstaka kilo :) vilket gjorde att jag känner mig mer frisk & lyckligare med hälsan. Trots att jag gått upp lite så syns det inte på mig, för mina kläder är fortfarande för stora :O men jag känner mig mycket gladare & nu är jag nöjd med mig själv :)
Jag ska följa ett av kontaktpersonens tips & det är att undvika personer som tjatar om sin vikt, att man måste vara smal osv. De personerna är just nu inte bra i mitt liv, för jag vill inte komma tillbaka till anorexian & jag vill definitivt inte väga 60kg mer, inte en chans! Jag vill inte se sjuk ut.

Så det spelar egentligen inte roll hur mycket man väger på en våg för det behöver inte synas på utseendet, jag menar man kan väga 60kg men ändå ha något på kroppen som inte man är så smal på osv.. Så varför vissa tjatar om vikten & hur smala de är, det vet jag inte.. Det som gjorde mig lite dålig var att det var någon tävling om att bli smalare än mig :O men då får de fortfarande försöka för jag är fortfarande lika smal, men jag bryr mig inte om det för det finns fan viktigare saker i livet än utseendet liksom...

Så för helvete, ger er om min vikt osv. Jag vet att jag borde lägga på mig lite fett på kroppen, men jag behöver inte dra in magen på foto för att se smalare ut på foto, för detta är hur jag ser ut.

Här ska ni få veta något som ni kanske inte vet om mig: Jag tycker om att ha mjukiskläder på mig, men ibland har jag mjukisbyxor på mig för ibland skäms jag över att vara smal, för att folk ska sluta att kommentera med hur smal jag är osv. För med mina mjukisbyxor syns inte det smala :) så det ibland därför jag har det.. Annars är jag super nöjd med mig själv, men detta med vikt osv är fortfarande känsligt för mig, i samma veva som jag ska få hjälp mot lugnande tabletter så kommer jag få hjälp mot "anorexia" med, så att ni tänker på vad ni säger osv i närheten av mig, om ni nu vill mitt bästa & att jag ska må bra :)

Det var även när jag & Camilla skrev till varandra som jag insåg att mitt utseende är inte viktigt, utan det finns viktigare saker i livet & sen att personer som tjatar om vikt etc inte är bra för mig för tillfället. Tack vännen <3

Alltså vad är det med folk idag? Varför ska nästan allt handla om sex nu förtiden? :O Ja, jag är medveten om att sex är vardagsmat i samhället numera, men det är faktiskt inte det viktigaste i människors liv.

Jag har ett stadigt förhållande, jag är förlovad & sambo ;) jag har ett sexliv med min pojkvän, men det är inte det viktigaste för oss! För min del är kärleken & mys viktigare <3 sen kommer sexlivet som en del av förhållandet. Jag skryter inte, men jag har ett jätte bra sexliv, jag har aldrig haft så bra sex förr & älsklingen har verkligen fått se min vilda sida ;) men jag behöver inte ha sex varje dag, för jag klarar mig utan det med. Att man sen känner mer sug någon dag än en annan dag är väl en annan sak.

När man hör många pratar om sex, så låter det på en del personer som om det vore jätte viktigt, jag vet att det finns människor som är beroende av sex, även de som vill ha sex ofta & varje dag osv.. Det är upp till var & en person, men jag är inte en av de :) jag har sex när jag känner för det, ibland är det mer spännande än andra gånger :D men jag klagar verkligen & jag vill egentligen inte skriva om det i bloggen, men jag har ett perfekt sexliv ;)

Jag fick ju se något häromdagen, som jag önskade att jag hade sluppit se. Jag visste om att den fanns, men jag trodde inte det skulle ta så hårt om jag fick se den. Jag blev lite ledsen av det, för det kändes obehagligt & inte roligt att se. Det enda som var roligt med det hela är väl att den tjejen inte hade det sexlivet som jag & älsklingen har nu :) för det såg inte roligt ut & vårt sexliv är verkligen inte så trist nu, haha! Men annars hade jag velat slippa se & höra det :( nej, jag tänker inte skriva ut detaljer här, för det har inte alla med att göra. Jag berättade det i förtroende för en person igår så jag hoppas det stannar mellan henne & mig också :)

Jag tänker dock inte neka till att jag tycker om sex, för det gör jag men det är inte jätte viktigt för mig :) & jag har alltid varit den som tycker om att testa nytt & vill ha spänning i sexlivet & det har jag alltid fått & det får jag nu med :) men det spelar ingen roll för min poäng med detta är att folk ska sluta tro att man tycker sex är så himla viktigt för det är helt fel, hade det varit så viktigt hade jag väl haft sex varje dag, eller hur!?

Underbara älskling som njuter av sin flickväns puss på kinden ;)

Han är det bästa som någonsin hänt mig, han är det bästa i mitt liv, han är mitt allt & jag kommer aldrig att släppa taget om honom ;) vår kärlek är obeskrivligt stark & det går inte att beskriva med ord hur lyckliga vi är tillsammans vi är nu & hur jätte bra vi har fått det <3
Utan honom finns det ingen kärlek, inget liv!

Alla förhållande innehåller tjafs någon gång, det har väl vi också när vi är oense om något, men vi har aldrig lämnat varandras sida & vi har aldrig gett upp kärleken, detta är äkta & riktig kärlek som kommer att vara livet ut & inget/ingen kan komma emellan den kärleken vi delar!

På tisdag har vi varit tillsammans i 1,5 år & på min födelsedag i Nov så har vi varit förlovade i ett år :) det är helt ofattbart vad tiden den springer iväg & man har så mycket att se framemot tillsammans, allt roligt som kommer att hända framöver :D

Jag skulle inte för en sekund vilja byta ut mitt liv för något annat, jag har allt jag vill ha i livet & jag är där jag vill vara & jag kommer att komma dit jag vill ;) & det är det ingen som kan sätta stopp för.

Hela min vardag har förändrats till något så mycket bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om, att bo här älskar jag & jag trivs verkligen & jag vill inte vara någon annanstans <3

Förutom mitt hjärtegull så har jag goa & helt underbara vänner, få men de står mig riktigt nära & så har jag en underbar familj som verkligen är en riktig familj där man ställer upp & umgås med varandra :)
Vi är en väldigt öppen familj, vi kan skämta om precis allt, vi knasar oss, gör bort oss, får andra att skratta & oavsett vad så lämnar vi inte varandra!
En familj ska vara en familj, trots att man inte hörs eller ses varje dag liksom :)

Life is wonderful <3

Ni som inte har träffat mig sen jag låg inlagd, ja ni kanske har gått miste om något ;) hehe! Nä, men sen jag låg på sjukhuset så har jag börjat känna mig som en helt ny människa, mitt rätta jag, som jag har saknat :S hon försvann i början av året, but I´m BACK :D and ready to stay :)

Tiden på sjukhuset gjorde mig mycket gott, det går inte att beskriva min tacksamhet med ord :) utan de veckorna hade jag nog inte suttit här nu!

Nu är den gamla Manella som bortblåst & jag njuter av mitt liv för varje dag som går förbi ;) jag tar vara på tiden så mycket jag bara kan & sömnen den sker numera på nätterna (hade en förmåga att även sova om dagarna). Min sanna lycka & glädje sprider sig längs hela kroppen & det är en aning svårt att få mig arg numera, så det är inte lönt att ni försöker!

Jag ser ingen mening med att gå runt & sura eller vara arg när det finns så mycket runt omkring en & i det fina livet som är mer värt att vara glad för ;) det är när man surar som man går miste om saker, som man kanske sedan ångrar sig med. Så jag går hellre runt & är glad än butter :D det kanske inte alltid syns i ansiktet, men inom mig sprudlar jag verkligen av riktig & sann glädje & lycka, att jag skulle vilja visa hela världen det ;)

Jag har nog aldrig tidigare mått så bra som jag gör nu & jag vill aldrig mer gå tillbaka igen :) jag kommer bara att minnas de fina minnena, även om detta aldrig försvinner från mig så ler jag & jag har så mycket att se framemot nu, det vill jag inte gå miste om ;)

Där finns bara EN sak som fortfarande är emot mig, eller det känns bara så jobbigt, det är en situation som jag numera kommer att ignorera, eller iaf ta avstånd ifrån. För det är en del av det som gjorde mig dålig & jag tänker INTE hamna på psyket eller må dåligt igen!!

Så acceptera & ta vara på den nya Manella, för nu har det även blivit en stor förändring, sårar du mig eller går bakom ryggen på mig (& jag får veta det) så är det kört, då finns ni inte i mitt liv mer. Pallar inte med personer som inte kan vara ärliga mot mig, det är slut med det nu!!

PS. Bilden är tagen två dagar innan jag blev inlagd!

Nu har jag kommit hem från psyk igen :) förra ons (12/10) blev jag utskriven. Det blev för tufft för mig att komma hem, jag påmindes om det som hände + att jag kände mig tryggare på psyk men personal runt omkring mig! Jag tog mer lugnande för då kände jag det lugnare i kroppen. Jag utbrast i tårar för jag kände mig så fruktansvärt vilsen om vart jag hörde hemma osv.

Älsklingen & jag åkte hem till två toppen vänner & där blev vi bjudna på en drink men en del vodka i + någon annan alkohol & sen en mellan stor vad det nu heter (kommer inte på namnet nu) & bara en halvtimme innan dess hade jag tagit två lugnande tabletter :( visst, det kanske inte är så farligt men jag kände mig borta i huvudet & jag smsade med en på avd men hon missuppfatta mina sms så personalen kalla på SOS som ringde till min mamma & sa att jag kanske låg död i älsklingens lägenhet :O :O what!?

Jag & älsklingen tog tåget till psykakut där jag fick pratat med en jourläkare som förklarade att jag får bättre hjälp på öppenvården som jag hade tid till dagen efter men älsklingen protesterade & sa att han inte går förrän jag blivit inlagd. Just i det ögonblicket kände jag mig nertryckt till fötterna & som ett litet barn som inte hade någon talan. Jag blev inlagd på samma avd & denna gången kände jag mig ännu mer sviken :(

På måndagen fick jag pratat med läkaren & hela sanningen kom fram, han sa samma sak som jourläkaren, att jag inte kommer må bättre på avd utan det tar några dagar innan jag vänjer mig vid att vara hemma igen! Jag sov nästan hela förmiddagen, var helt slut i kroppen & sen har jag vandrat runt där i tre dagar, jag kände mig dålig av att vara där :( jag ville bara hem liksom.

Camilla & jag skickade sms till varandra & hennes sms fick mig att tänka efter :) jag hade en ordentlig tankeställare i mån kväll som verkligen gjorde mig gott <3 tack så mycket älskade vännen <3

I ons morse bad jag om att få prata med läkaren & fick ett samtal vid 15.30 tiden samma dag, jag förklarade allt för honom & jag blev utskriven för gott nu :) jag kände bara mig sämre av att vara där & det är bättre att vara hemma liksom..

Nu är där en remiss som är skickad till beroendecentrum, för dit kommer jag bli kallad för samtal osv.. Ja, jag har lite problem med alkohol & de har även skickat dit mig där för att jag har problem med lugnande tabletter, vilket inte är så bra för kroppen & de jag hade är beroendeframkallande. Jo, tack det känner jag av :P
Jag var där innan idag, men kommer att kontakta mottagningen för en tid, hon såg hur mina händer skakade lite & det beror på att kroppen är van vid att ta lugnande tabletter, men nu avstår jag det. Hon sa att jag får gärna komma tillbaka om det blir för jobbigt för mig innan första samtalstiden blir av.

Jag tar tabletter tre gånger om dagen mot suget av alkohol, nu ska jag vara utan alkoholen & lugnande tabletter.. Nej, jag är ingen alkoholist, för jag har inte druckit varje dag men då jag har blivit bjuden eller fått alkohol då har jag druckit det som om det vore vatten :( vilket har orsakat att jag blivit borta i huvudet :( jag kommer gå på beroendecentrum även om jag inte är missbrukare för det ska vara som hjälp till att inte dricka alkohol mer på ett väldigt BRA tag!! För ibland kan det vara lite lockande att dricka :((

Jag mår väldigt bra med mig själv, säkerheten har kommit tillbaka & jag ska fortsätta arbeta på mitt självförtroende & kommer gå på varje samtal jag får :) alla vet om att jag inte ska dricka alkohol så ni behöver inte bjuda mig på det eller ens få mig att dricka det, för då är ni illa ute, får ta konsekvenserna av det.. De som dömer ut mig för att jag inte kommer dricka alkohol är inte mina riktiga vänner :(

Det kändes så otroligt skönt att få komma hem igen :) jag påmindes inte av någonting som hänt & jag mår verkligen bra av att vara hemma & jag vill INTE tillbaka till psyk, aldrig i livet. Kanske bara om jag jobbar i framtiden men inte som en patient, haha!

Jag kommer att skriva om vistelsen på psyk & vad den tiden gjorde för mig :) så det kommer jag också att dela med mig av :) jag önskar inte ens min värsta fiende att må som jag gjorde, jag var inte ensam om det men ingen ska behöva genomgå såna saker i livet, det är sjukt jobbigt för en själv & nära & kära :(

Första heldags permissionen :)
Var med älsklingen ute på en promenad & fika i skogen, mys ;)


Älsklingen spanar in fåglar ;)


Dagarna då jag började må bättre :D


Kärlek <3
om vi ser konstiga ut i ansiktet så är det skuggor från löven på träden :P


Väntar på maten :)


En sväng med Nina på Mobilia :)
& sen en liten lunch på pizzerian i närheten, haha!


Tagen samma dag som jag blev utskriven (12/10)
Nyklippt samma vecka & kände mig en aning förändrad som person :)

Jag vill INTE att folk ska tycka synd om mig, jag vill bara dela med mig av händelsen, det är först nu som jag vågar berätta det! Jag önskar inte ens min värsta fiende detta, ingen människa ska någonsin behöva gå igenom en sån här sak!!

Ni som följt min gamla blogg vet på ett ungefär hur jag har mått, jag har försökt dölja det så gott jag har kunnat! Jag skar mig själv, jag hotade med att ta livet av mig, jag proppade i mig en massa tabletter osv. Jag kom till psykakut, de gav mig antidepressiva & lugnande tabletter & skickade hem mig med en remiss till öppenvårdens psykiatri..!!

Bara några dagar efter så mådde jag dåligt, jag började få anfall där jag var okontaktbar & utan kontroll över mig själv högg jag mig själv i armen med en sax fyra gånger :( det var mitt ROP på HJÄLP!! Jag vågade inte erkänna för mig själv hur allvarligt detta var & vad som kunde ske!!

Jag fortsatte på som vanligt, försökte stå emot mig själv att jag inte var tjock även om jag kände mig som en luftballong & ville gå ner i vikt. Det gjorde att jag slutade att ta de antidepressiva tabletterna, då jag var rädd att gå upp i vikt av de, så jag höll mig till de lugnande, som jag kunde ta fler gånger om dagen än vad jag egentligen fick.

Mer & mer tappade jag kontrollen över mitt liv, jag slutade nästan helt & jag har spytt ett par gånger efter att jag har ätit & allt mer som dagarna sprang iväg växte sig min panikångest sig starkare i kroppen! Manella fanns inte längre, jag var en person som jag inte kände igen & det skrämde mig något så in i, så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen mer.. 
Under September månad har jag varit okontrollbar till & från.. Jag började allt mer dricka alkohol när jag satt ensam hemma, jag använde mig av lugnande för att komma bort från min ångest, jag vägrade äta för då kände jag paniken att jag skulle bli tjock!!

Jag har under en längre tid känt mig utanför, att jag inte har passat in någonstans :( jag har känt att vad jag än har gjort så har det blivit fel & är det något som händer så tar jag det på mig, trots att jag inte gjort något.. Jag tappade bort mig själv, min självkänsla & jag var bara så otroligt osäker på mig själv.. Jag gav upp helt enkelt..

Detta var tvunget att få ett stopp & där var ingen som reagerade, ingen som bara tog in mig på psyk för att få hjälpen jag behövde.. Jag spårade ur totalt med mig själv, det gick inte att förändra själv & jag kände bara att detta är slut nu, mitt liv behöver få ett slut, jag orkade inte leva med min panikångest, smärtan inom mig & att jag hade förlorat kontrollen över mig själv helt & hållet..

Jag har alltid försökt dölja mitt eget mående för att kunna hjälpa andra att må bra, jag vill att de jag bryr mig om ska må bra innan jag ens tänker på mig själv & det har kanske varit en nackdel, att jag faktiskt inte har brytt mig om hur jag själv mår. Jag har alltid ställt upp & funnits där för alla, hjälpt till med allt jag kunnat osv.. Jag har alltid tagit mig tiden & det andra har velat, det har jag gjort..

På kvällen lördagen den 24/9 fick jag höra att jag aldrig ställde upp, jag tänkte inte på att andra behövde hjälp & att jag kunde lägga mitt eget åt sidan osv.. Det var droppen, efter allt jag har ställt upp med, all tid jag har gett osv.. Detta tog hårt på mig & det var en utlösande faktor till det hela..
Den kvällen satt jag & skrev tentan, drack två halvstora glas vin plus ett glas Baja Päron, till det tog jag någon lugnande tablett & ville bara bort.. Jag var helt okontrollbar den kvällen, jag var försvunnen helt i mig själv, jag fanns inte någonstans.

Vad som exakt hände det vet ingen av oss, men jag for på älsklingen ordentligt som självklart försvarade sig mot mig & då kom min stora panikångest fram & jag kände bara att nu vill jag dööööö.. Jag pallade verkligen inte mer.. På något sätt lyckades älsklingen få mig att stanna i lägenheten men jag låg bara med självmordstankar hela natten, hur jag skulle göra det & hur min begravning skulle se ut..

På söndagen kom Nina hit, jag vägrade vara ensam. Vi pratade en hel del, men i huvudet hade jag hela tiden tankarna på att ta ett farväl av min vän, för vi skulle inte ses något mer igen & det hade hon ingen aning om! När hon åkte hem var älsklingen här ute & pratade med mig, men han började direkt med hur mycket fel där var på mig & hur vi skulle gå skilda vägar osv.. Så jag fick helt enkelt nog, alla tankarna tog kontrollen över mitt liv & min kropp, min ångest var så pass stark att jag inte kunde stå emot den så jag började i bra fart ta mig mot stationen, jag hade bara i huvudet att jag skulle ta mitt liv med att hoppa framför tåget. Älsklingen gick bakom mig hela tiden & jag ringde mamma & sa bara "kom ihåg att jag alltid kommer älska dig"... Mamma förstod vad som pågick så Camilla ringde mig & till en början svarade jag inte, jag ville bara dö! Sen fick de tag på mig & samtidigt pratade de med älsklingen.. Jag var helt på fel väg, jag var vilse & hittade inte till stationen & på en desperat väg tillbaka kom en polisbil som de ringt efter & killen drog ner mig & stoppade mig.. De pratade lite med mig, sen körde de hem mig till mamma. Dit kom älsklingen men han gjorde det då inte bättre, jag var så rädd han skulle lämna mig, vilket han ville då :(
Från mamma åkte jag ambulans till psykakut & Camilla följde med, tack <3 fick pratat med en läkare, sen gick de igenom min väska & tog sådant jag kunde skada mig själv med & sen fick jag komma upp på en avdelning.. Ledsen var jag & grät mig till sömns den natten, jag skakade & hade värsta panikångesten i kroppen.. Jag ville dö & jag ville inte vara där.. Jag kände mig lämnad av alla :(

Från den natten startar den hjälpen jag verkligen behövde, den hjälpten jag skulle ha fått redan i början av sommaren! Och jag kommer dela med mig av upplevelsen som har både varit upp & ner, men som verkligen har hjälpt mig vidare på ett bra sätt :)) håll utkik!

Älskar min underbaring såå sjukt mycket <3 han är mitt liv, mitt allt & han är den som ska vara med mig livet ut ;) ingen kan någonsin ta kärleken ifrån oss, man får helt enkelt acceptera att vi har valt varandra :)

Vi tar det försiktigt efter det som har hänt men känslorna flödar på som innan, jag känner även att det har fört oss närmre varandra & kärleken har blivit mycket starkare & blir bara ännu starkare för varje dag som går <3

Vi är tillbaka där vi var förra året, vilket vi båda vill för det var då det var som bäst & ännu bättre kommer det att bli :) det är vi som hör ihop & han är min stora kärlek <3

Min sanna lycka & glädje finns hos mig & JAG ÄR MIG SJÄLV IGEN :D :D :D & det är så otroligt härligt att se älsklingen glad & lycklig igen, hans underbara leende som får mitt hjärta att smälta ;)

Nu ser vi framemot en ljus framtid tillsammans, vi finns för varandra både i med- och motgångar & lämnar inte varandras sida oavsett vad ;) Älskar mitt gosetroll med hela mitt hjärta, över allt annat