Dag 3 - Min barndom
... och som jag upplevde den som!
Det som gör min barndom bra är att min mamma har uppfostrat oss jätte bra, vi har växt upp till bra individer med skinn på näsan.
Jag minns inte allt från min barndom, men jag minns en hel del fina saker som jag alltid kommer att komma ihåg =)
Jag har haft en barndom som varit bra, men ändå inte. Jag har fått gå igenom en rad tester och prover för ADHD, varit på samtal och lekstund på BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin), jag har varit med om sexuella övergrepp, misshandel och lite andra saker jag inte vill dra upp här. Nej, tyck inte synd om mig, för det jag har varit med om har gjort mig till den starka person som jag är idag =)
Det mesta av min barndom är fina minnen, "landet" som vi kallade mormor och morfars stuga, mys med familjen, alla skojsigheter vi har gjort tillsammans, mycket annat ;D
Tyvärr har jag alltid setts som det svarta fåret i familjen för mina utbrott och attityd, men det var sån jag var, det kan väl inte jag hjälpa, eller? Mina syskon är inte änglar de heller, men för det är inte jag det svarta fåret. Men strunt samma, barndomen har varit upp och ner, mycket hemskt att gå igenom men vill inte gå in mer på detta för då blir jag bara lite ledsen sen ;(
Det som gör min barndom bra är att min mamma har uppfostrat oss jätte bra, vi har växt upp till bra individer med skinn på näsan.
Jag minns inte allt från min barndom, men jag minns en hel del fina saker som jag alltid kommer att komma ihåg =)
Jag har haft en barndom som varit bra, men ändå inte. Jag har fått gå igenom en rad tester och prover för ADHD, varit på samtal och lekstund på BUP (Barn och Ungdomspsykiatrin), jag har varit med om sexuella övergrepp, misshandel och lite andra saker jag inte vill dra upp här. Nej, tyck inte synd om mig, för det jag har varit med om har gjort mig till den starka person som jag är idag =)
Det mesta av min barndom är fina minnen, "landet" som vi kallade mormor och morfars stuga, mys med familjen, alla skojsigheter vi har gjort tillsammans, mycket annat ;D
Tyvärr har jag alltid setts som det svarta fåret i familjen för mina utbrott och attityd, men det var sån jag var, det kan väl inte jag hjälpa, eller? Mina syskon är inte änglar de heller, men för det är inte jag det svarta fåret. Men strunt samma, barndomen har varit upp och ner, mycket hemskt att gå igenom men vill inte gå in mer på detta för då blir jag bara lite ledsen sen ;(