Nu ska jag laga lite mat, kommer att uppdatera mer sen!

Dags att börja fimpa nu ;)

Ibland är det riktigt skönt att bara få rå om sig själv, för det kan verkligen behövas det med :D jag tänker ALLTID på andra i första hand, jag vill alltid att andra ska må bra & ha det bra innan jag ens tänker på mig själv. Vilket är både positivt men också negativt, för jag glömmer bort mig själv :( jag är så fokuserad på att göra andra glada, få andra att må bra & hjälpa andra i den mån jag kan, att jag glömmer att stanna upp & se över mig själv.. Allt det jag gör för andra, finns det någon som gör så för mig!? :O

Nu ikväll var det riktigt skönt att bara få göra "ingenting" :) dock har det funnits lite tankar, men de har jag ignorerat för att enbart tänka på mig själv denna kväll :D det har lyckats till en viss del, det är inte hela tiden jag klarar av det för jag tänker gärna på vad jag kan göra för andra istället :O jag kan inte tänka på mig själv..

Jag gör andra glada, lyckliga & får de att må bra, är detta värt det !?

Nu resten av kvällen blir det mys med älsklingen så fort han kommer hem ;) det känns som något har förändrats mellan oss :O men kan inte sätta ord på vad :S men jag kan ju ha fel (blir orolig & tänker för mycket när kroppen inte mår helt toppen bra) men vi kommer att se Sveriges mästerkock & sen blir det en film jag tagit hem till honom ;)

Här är boven i det hela :P den biten som är inringad, är hela den biten som åkte in under nageln, jag tror han sa att den var nästan 3 cm lång & hade satt sig fast ordentligt :(
Det är byrån som finns i hallen, jag slog i den när jag skulle ta något i väskan som stod precis där med.


Nu syns det inte så bra, men har gjort en ring om träbiten/träspågan som satt under nageln, även längre under nageln som inte går att se på bilden :P


Först bedövning i hela handen + fingret, ett försök att ta ut spågan som bara smulade sönder sig så fick han ge mig ännu mer bedövning för att operera bort hela nageln istället. Det kändes lite då han ryckte till & jag höll på att svimma av smärtan ett tag, men det gick bra till slut :)
Råkade se hela nageln ligga på britsen blodig & allt :(
Hemma hos mamma (när bilden togs) svullen hand & det kändes som f*n när bedövningen släppte :(
Bättre detta än att spågan satt kvar.
Han berättade en del saker för mig som jag måste tänka på närmsta månaderna & han var faktiskt jätte trevlig & frågade under operationen "Hur går det? Går det bra?"


Första gången de gjorde omläggning hade det fastnat ordentligt så de fick knappt av det :S andra gången satt det fast då med, men denna gången la hon om det lite annorlunda så där kunde jag inte böja på fingret ens :P


Fick åka in på akuten i onsdags (21/12) för jag kunde inte röra nacken utan att det gjorde ont + att det gjorde så ont i bakhuvudet. Samtidigt la de om fingret för att se så inget hänt med det.
Men tyvärr åkte den omläggningen av, men jag passade på att ta en bild på hur fingret såg ut då :)
Det läker jätte fint faktiskt & det är jag glad över :) att jag slipper tråkiga komplikationer av det.
Besöket på akuten gick bra, har bara skadat muskeln på vänster sida, så det tar ett tag sen ska det gå över & det kommer göra lite ont i huvudet ja, men det får jag helt enkelt stå ut med.

Som sagt, förlåt om du kanske är en känslig person för sånt här, men det ser ännu finare ut idag, är en mindre skorpa, men ser lite dumt ut utan nagel, haha!

Aldrig mer att jag genomgår en operation där de ska ta bort en nagel, då får de fasiken söva mig helt, haha!

Jag får dock inte bygga på mina naglar, inte på det fingret när nageln växt ut, inte på två år för att slippa riskera att den nya nageln som kommer (får hoppas snart) inte ska åka av, hehe!
Men mina egna naglar växer så jag behöver ingen påbyggnad av naglarna :D

Idag är det tisdag & idag har det inte hänt så jätte mycket faktiskt :) jag var hemma & tog mig en liten sovmorgon imorse, sen åkte jag in till Malmö för att gå på KK. De har jagat mig för att göra ett nytt cellprov & sen ett annat prov som jag inte förstår vad det heter när han talade om det för mig. Det gick sådär, efter han hade tagit cellprovet så skulle jag undersökas för sist hade jag något vitt runt livmoderhalstappen som inte ska vara där :O & jag fick höra ett par oroande hm från honom :( sen tog han det där provet som kändes mer denna gång. Efteråt pratade han lite med mig, han sa att det vita har blivit mer & har även satt sig på andra ställen. Han ritade ner vad han menade. Och så sa han att jag kommer bli kallad igen när dessa provsvar är klara & är det vita kvar vid nästa undersökning så kommer de gå vidare med det & ta bort det. Så jag var inte jätte glad när jag cyklade hem, jag var lite mer orolig i kroppen. Han sa inte att det är tecken på livmoderhalscancer men han sa inte heller att det inte är det :O så det gjorde mig orolig men jag ska inte tänka på det för han ville inget säga förrän vid nästa undersökning & proverna är klara :O

Men just nu fokuserar jag mina tankar på pluggandet, för imorgon är det en skriftlig tenta i skolan & sen lite praktiska övningar som vi ska göra :) det är inte det enklaste att plugga in allt det i huvudet men jag får helt enkelt göra mitt bästa & skulle det vara så, så får jag alltid göra om det :P så nu ska jag plugga, see ya :)

Det var flera faktorer som spelade stor roll i hur dåligt jag mådde för ett tag sen & en stor del var detta med VIKTEN!! Jag började få tillbaka min anorexia, jag nästan slutade äta & jag gick ner en hel del kilo, vilket syntes då kläderna blev för stora :(

När jag låg inlagd på psyk, så var detta uppe på samtal en hel del, både med min kontaktperson & läkaren, de ansåg att jag var för smal & skulle inte gå ner mer i vikt, med tanke på hur lång jag är osv.
I våras vägde jag 60kg & jag mådde inte bra med mig själv, jag var smal & hade lite kilo på vågen, men mitt humör påverkades, man var mer aggressiv & dåligt humör :( jag gick upp ett par kilo men då kom min anorexia, för jag mådde redan dåligt & det blev ju inte bättre av att jag gick upp..
Under tiden på psyk började jag tänka annorlunda, jag bytte lite klädstil & jag struntade i om jag skulle gå upp några kilo eller inte, för jag började se mig som en snygg & vacker tjej med ett bra utseende :)

Jag väger inte 60kg mer, jag gick upp några enstaka kilo :) vilket gjorde att jag känner mig mer frisk & lyckligare med hälsan. Trots att jag gått upp lite så syns det inte på mig, för mina kläder är fortfarande för stora :O men jag känner mig mycket gladare & nu är jag nöjd med mig själv :)
Jag ska följa ett av kontaktpersonens tips & det är att undvika personer som tjatar om sin vikt, att man måste vara smal osv. De personerna är just nu inte bra i mitt liv, för jag vill inte komma tillbaka till anorexian & jag vill definitivt inte väga 60kg mer, inte en chans! Jag vill inte se sjuk ut.

Så det spelar egentligen inte roll hur mycket man väger på en våg för det behöver inte synas på utseendet, jag menar man kan väga 60kg men ändå ha något på kroppen som inte man är så smal på osv.. Så varför vissa tjatar om vikten & hur smala de är, det vet jag inte.. Det som gjorde mig lite dålig var att det var någon tävling om att bli smalare än mig :O men då får de fortfarande försöka för jag är fortfarande lika smal, men jag bryr mig inte om det för det finns fan viktigare saker i livet än utseendet liksom...

Så för helvete, ger er om min vikt osv. Jag vet att jag borde lägga på mig lite fett på kroppen, men jag behöver inte dra in magen på foto för att se smalare ut på foto, för detta är hur jag ser ut.

Här ska ni få veta något som ni kanske inte vet om mig: Jag tycker om att ha mjukiskläder på mig, men ibland har jag mjukisbyxor på mig för ibland skäms jag över att vara smal, för att folk ska sluta att kommentera med hur smal jag är osv. För med mina mjukisbyxor syns inte det smala :) så det ibland därför jag har det.. Annars är jag super nöjd med mig själv, men detta med vikt osv är fortfarande känsligt för mig, i samma veva som jag ska få hjälp mot lugnande tabletter så kommer jag få hjälp mot "anorexia" med, så att ni tänker på vad ni säger osv i närheten av mig, om ni nu vill mitt bästa & att jag ska må bra :)

Det var även när jag & Camilla skrev till varandra som jag insåg att mitt utseende är inte viktigt, utan det finns viktigare saker i livet & sen att personer som tjatar om vikt etc inte är bra för mig för tillfället. Tack vännen <3

Ni som inte har träffat mig sen jag låg inlagd, ja ni kanske har gått miste om något ;) hehe! Nä, men sen jag låg på sjukhuset så har jag börjat känna mig som en helt ny människa, mitt rätta jag, som jag har saknat :S hon försvann i början av året, but I´m BACK :D and ready to stay :)

Tiden på sjukhuset gjorde mig mycket gott, det går inte att beskriva min tacksamhet med ord :) utan de veckorna hade jag nog inte suttit här nu!

Nu är den gamla Manella som bortblåst & jag njuter av mitt liv för varje dag som går förbi ;) jag tar vara på tiden så mycket jag bara kan & sömnen den sker numera på nätterna (hade en förmåga att även sova om dagarna). Min sanna lycka & glädje sprider sig längs hela kroppen & det är en aning svårt att få mig arg numera, så det är inte lönt att ni försöker!

Jag ser ingen mening med att gå runt & sura eller vara arg när det finns så mycket runt omkring en & i det fina livet som är mer värt att vara glad för ;) det är när man surar som man går miste om saker, som man kanske sedan ångrar sig med. Så jag går hellre runt & är glad än butter :D det kanske inte alltid syns i ansiktet, men inom mig sprudlar jag verkligen av riktig & sann glädje & lycka, att jag skulle vilja visa hela världen det ;)

Jag har nog aldrig tidigare mått så bra som jag gör nu & jag vill aldrig mer gå tillbaka igen :) jag kommer bara att minnas de fina minnena, även om detta aldrig försvinner från mig så ler jag & jag har så mycket att se framemot nu, det vill jag inte gå miste om ;)

Där finns bara EN sak som fortfarande är emot mig, eller det känns bara så jobbigt, det är en situation som jag numera kommer att ignorera, eller iaf ta avstånd ifrån. För det är en del av det som gjorde mig dålig & jag tänker INTE hamna på psyket eller må dåligt igen!!

Så acceptera & ta vara på den nya Manella, för nu har det även blivit en stor förändring, sårar du mig eller går bakom ryggen på mig (& jag får veta det) så är det kört, då finns ni inte i mitt liv mer. Pallar inte med personer som inte kan vara ärliga mot mig, det är slut med det nu!!

PS. Bilden är tagen två dagar innan jag blev inlagd!

Nu har jag kommit hem från psyk igen :) förra ons (12/10) blev jag utskriven. Det blev för tufft för mig att komma hem, jag påmindes om det som hände + att jag kände mig tryggare på psyk men personal runt omkring mig! Jag tog mer lugnande för då kände jag det lugnare i kroppen. Jag utbrast i tårar för jag kände mig så fruktansvärt vilsen om vart jag hörde hemma osv.

Älsklingen & jag åkte hem till två toppen vänner & där blev vi bjudna på en drink men en del vodka i + någon annan alkohol & sen en mellan stor vad det nu heter (kommer inte på namnet nu) & bara en halvtimme innan dess hade jag tagit två lugnande tabletter :( visst, det kanske inte är så farligt men jag kände mig borta i huvudet & jag smsade med en på avd men hon missuppfatta mina sms så personalen kalla på SOS som ringde till min mamma & sa att jag kanske låg död i älsklingens lägenhet :O :O what!?

Jag & älsklingen tog tåget till psykakut där jag fick pratat med en jourläkare som förklarade att jag får bättre hjälp på öppenvården som jag hade tid till dagen efter men älsklingen protesterade & sa att han inte går förrän jag blivit inlagd. Just i det ögonblicket kände jag mig nertryckt till fötterna & som ett litet barn som inte hade någon talan. Jag blev inlagd på samma avd & denna gången kände jag mig ännu mer sviken :(

På måndagen fick jag pratat med läkaren & hela sanningen kom fram, han sa samma sak som jourläkaren, att jag inte kommer må bättre på avd utan det tar några dagar innan jag vänjer mig vid att vara hemma igen! Jag sov nästan hela förmiddagen, var helt slut i kroppen & sen har jag vandrat runt där i tre dagar, jag kände mig dålig av att vara där :( jag ville bara hem liksom.

Camilla & jag skickade sms till varandra & hennes sms fick mig att tänka efter :) jag hade en ordentlig tankeställare i mån kväll som verkligen gjorde mig gott <3 tack så mycket älskade vännen <3

I ons morse bad jag om att få prata med läkaren & fick ett samtal vid 15.30 tiden samma dag, jag förklarade allt för honom & jag blev utskriven för gott nu :) jag kände bara mig sämre av att vara där & det är bättre att vara hemma liksom..

Nu är där en remiss som är skickad till beroendecentrum, för dit kommer jag bli kallad för samtal osv.. Ja, jag har lite problem med alkohol & de har även skickat dit mig där för att jag har problem med lugnande tabletter, vilket inte är så bra för kroppen & de jag hade är beroendeframkallande. Jo, tack det känner jag av :P
Jag var där innan idag, men kommer att kontakta mottagningen för en tid, hon såg hur mina händer skakade lite & det beror på att kroppen är van vid att ta lugnande tabletter, men nu avstår jag det. Hon sa att jag får gärna komma tillbaka om det blir för jobbigt för mig innan första samtalstiden blir av.

Jag tar tabletter tre gånger om dagen mot suget av alkohol, nu ska jag vara utan alkoholen & lugnande tabletter.. Nej, jag är ingen alkoholist, för jag har inte druckit varje dag men då jag har blivit bjuden eller fått alkohol då har jag druckit det som om det vore vatten :( vilket har orsakat att jag blivit borta i huvudet :( jag kommer gå på beroendecentrum även om jag inte är missbrukare för det ska vara som hjälp till att inte dricka alkohol mer på ett väldigt BRA tag!! För ibland kan det vara lite lockande att dricka :((

Jag mår väldigt bra med mig själv, säkerheten har kommit tillbaka & jag ska fortsätta arbeta på mitt självförtroende & kommer gå på varje samtal jag får :) alla vet om att jag inte ska dricka alkohol så ni behöver inte bjuda mig på det eller ens få mig att dricka det, för då är ni illa ute, får ta konsekvenserna av det.. De som dömer ut mig för att jag inte kommer dricka alkohol är inte mina riktiga vänner :(

Det kändes så otroligt skönt att få komma hem igen :) jag påmindes inte av någonting som hänt & jag mår verkligen bra av att vara hemma & jag vill INTE tillbaka till psyk, aldrig i livet. Kanske bara om jag jobbar i framtiden men inte som en patient, haha!

Jag kommer att skriva om vistelsen på psyk & vad den tiden gjorde för mig :) så det kommer jag också att dela med mig av :) jag önskar inte ens min värsta fiende att må som jag gjorde, jag var inte ensam om det men ingen ska behöva genomgå såna saker i livet, det är sjukt jobbigt för en själv & nära & kära :(

Jag vill INTE att folk ska tycka synd om mig, jag vill bara dela med mig av händelsen, det är först nu som jag vågar berätta det! Jag önskar inte ens min värsta fiende detta, ingen människa ska någonsin behöva gå igenom en sån här sak!!

Ni som följt min gamla blogg vet på ett ungefär hur jag har mått, jag har försökt dölja det så gott jag har kunnat! Jag skar mig själv, jag hotade med att ta livet av mig, jag proppade i mig en massa tabletter osv. Jag kom till psykakut, de gav mig antidepressiva & lugnande tabletter & skickade hem mig med en remiss till öppenvårdens psykiatri..!!

Bara några dagar efter så mådde jag dåligt, jag började få anfall där jag var okontaktbar & utan kontroll över mig själv högg jag mig själv i armen med en sax fyra gånger :( det var mitt ROP på HJÄLP!! Jag vågade inte erkänna för mig själv hur allvarligt detta var & vad som kunde ske!!

Jag fortsatte på som vanligt, försökte stå emot mig själv att jag inte var tjock även om jag kände mig som en luftballong & ville gå ner i vikt. Det gjorde att jag slutade att ta de antidepressiva tabletterna, då jag var rädd att gå upp i vikt av de, så jag höll mig till de lugnande, som jag kunde ta fler gånger om dagen än vad jag egentligen fick.

Mer & mer tappade jag kontrollen över mitt liv, jag slutade nästan helt & jag har spytt ett par gånger efter att jag har ätit & allt mer som dagarna sprang iväg växte sig min panikångest sig starkare i kroppen! Manella fanns inte längre, jag var en person som jag inte kände igen & det skrämde mig något så in i, så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen mer.. 
Under September månad har jag varit okontrollbar till & från.. Jag började allt mer dricka alkohol när jag satt ensam hemma, jag använde mig av lugnande för att komma bort från min ångest, jag vägrade äta för då kände jag paniken att jag skulle bli tjock!!

Jag har under en längre tid känt mig utanför, att jag inte har passat in någonstans :( jag har känt att vad jag än har gjort så har det blivit fel & är det något som händer så tar jag det på mig, trots att jag inte gjort något.. Jag tappade bort mig själv, min självkänsla & jag var bara så otroligt osäker på mig själv.. Jag gav upp helt enkelt..

Detta var tvunget att få ett stopp & där var ingen som reagerade, ingen som bara tog in mig på psyk för att få hjälpen jag behövde.. Jag spårade ur totalt med mig själv, det gick inte att förändra själv & jag kände bara att detta är slut nu, mitt liv behöver få ett slut, jag orkade inte leva med min panikångest, smärtan inom mig & att jag hade förlorat kontrollen över mig själv helt & hållet..

Jag har alltid försökt dölja mitt eget mående för att kunna hjälpa andra att må bra, jag vill att de jag bryr mig om ska må bra innan jag ens tänker på mig själv & det har kanske varit en nackdel, att jag faktiskt inte har brytt mig om hur jag själv mår. Jag har alltid ställt upp & funnits där för alla, hjälpt till med allt jag kunnat osv.. Jag har alltid tagit mig tiden & det andra har velat, det har jag gjort..

På kvällen lördagen den 24/9 fick jag höra att jag aldrig ställde upp, jag tänkte inte på att andra behövde hjälp & att jag kunde lägga mitt eget åt sidan osv.. Det var droppen, efter allt jag har ställt upp med, all tid jag har gett osv.. Detta tog hårt på mig & det var en utlösande faktor till det hela..
Den kvällen satt jag & skrev tentan, drack två halvstora glas vin plus ett glas Baja Päron, till det tog jag någon lugnande tablett & ville bara bort.. Jag var helt okontrollbar den kvällen, jag var försvunnen helt i mig själv, jag fanns inte någonstans.

Vad som exakt hände det vet ingen av oss, men jag for på älsklingen ordentligt som självklart försvarade sig mot mig & då kom min stora panikångest fram & jag kände bara att nu vill jag dööööö.. Jag pallade verkligen inte mer.. På något sätt lyckades älsklingen få mig att stanna i lägenheten men jag låg bara med självmordstankar hela natten, hur jag skulle göra det & hur min begravning skulle se ut..

På söndagen kom Nina hit, jag vägrade vara ensam. Vi pratade en hel del, men i huvudet hade jag hela tiden tankarna på att ta ett farväl av min vän, för vi skulle inte ses något mer igen & det hade hon ingen aning om! När hon åkte hem var älsklingen här ute & pratade med mig, men han började direkt med hur mycket fel där var på mig & hur vi skulle gå skilda vägar osv.. Så jag fick helt enkelt nog, alla tankarna tog kontrollen över mitt liv & min kropp, min ångest var så pass stark att jag inte kunde stå emot den så jag började i bra fart ta mig mot stationen, jag hade bara i huvudet att jag skulle ta mitt liv med att hoppa framför tåget. Älsklingen gick bakom mig hela tiden & jag ringde mamma & sa bara "kom ihåg att jag alltid kommer älska dig"... Mamma förstod vad som pågick så Camilla ringde mig & till en början svarade jag inte, jag ville bara dö! Sen fick de tag på mig & samtidigt pratade de med älsklingen.. Jag var helt på fel väg, jag var vilse & hittade inte till stationen & på en desperat väg tillbaka kom en polisbil som de ringt efter & killen drog ner mig & stoppade mig.. De pratade lite med mig, sen körde de hem mig till mamma. Dit kom älsklingen men han gjorde det då inte bättre, jag var så rädd han skulle lämna mig, vilket han ville då :(
Från mamma åkte jag ambulans till psykakut & Camilla följde med, tack <3 fick pratat med en läkare, sen gick de igenom min väska & tog sådant jag kunde skada mig själv med & sen fick jag komma upp på en avdelning.. Ledsen var jag & grät mig till sömns den natten, jag skakade & hade värsta panikångesten i kroppen.. Jag ville dö & jag ville inte vara där.. Jag kände mig lämnad av alla :(

Från den natten startar den hjälpen jag verkligen behövde, den hjälpten jag skulle ha fått redan i början av sommaren! Och jag kommer dela med mig av upplevelsen som har både varit upp & ner, men som verkligen har hjälpt mig vidare på ett bra sätt :)) håll utkik!