Nu har jag kommit hem från psyk igen :) förra ons (12/10) blev jag utskriven. Det blev för tufft för mig att komma hem, jag påmindes om det som hände + att jag kände mig tryggare på psyk men personal runt omkring mig! Jag tog mer lugnande för då kände jag det lugnare i kroppen. Jag utbrast i tårar för jag kände mig så fruktansvärt vilsen om vart jag hörde hemma osv.

Älsklingen & jag åkte hem till två toppen vänner & där blev vi bjudna på en drink men en del vodka i + någon annan alkohol & sen en mellan stor vad det nu heter (kommer inte på namnet nu) & bara en halvtimme innan dess hade jag tagit två lugnande tabletter :( visst, det kanske inte är så farligt men jag kände mig borta i huvudet & jag smsade med en på avd men hon missuppfatta mina sms så personalen kalla på SOS som ringde till min mamma & sa att jag kanske låg död i älsklingens lägenhet :O :O what!?

Jag & älsklingen tog tåget till psykakut där jag fick pratat med en jourläkare som förklarade att jag får bättre hjälp på öppenvården som jag hade tid till dagen efter men älsklingen protesterade & sa att han inte går förrän jag blivit inlagd. Just i det ögonblicket kände jag mig nertryckt till fötterna & som ett litet barn som inte hade någon talan. Jag blev inlagd på samma avd & denna gången kände jag mig ännu mer sviken :(

På måndagen fick jag pratat med läkaren & hela sanningen kom fram, han sa samma sak som jourläkaren, att jag inte kommer må bättre på avd utan det tar några dagar innan jag vänjer mig vid att vara hemma igen! Jag sov nästan hela förmiddagen, var helt slut i kroppen & sen har jag vandrat runt där i tre dagar, jag kände mig dålig av att vara där :( jag ville bara hem liksom.

Camilla & jag skickade sms till varandra & hennes sms fick mig att tänka efter :) jag hade en ordentlig tankeställare i mån kväll som verkligen gjorde mig gott <3 tack så mycket älskade vännen <3

I ons morse bad jag om att få prata med läkaren & fick ett samtal vid 15.30 tiden samma dag, jag förklarade allt för honom & jag blev utskriven för gott nu :) jag kände bara mig sämre av att vara där & det är bättre att vara hemma liksom..

Nu är där en remiss som är skickad till beroendecentrum, för dit kommer jag bli kallad för samtal osv.. Ja, jag har lite problem med alkohol & de har även skickat dit mig där för att jag har problem med lugnande tabletter, vilket inte är så bra för kroppen & de jag hade är beroendeframkallande. Jo, tack det känner jag av :P
Jag var där innan idag, men kommer att kontakta mottagningen för en tid, hon såg hur mina händer skakade lite & det beror på att kroppen är van vid att ta lugnande tabletter, men nu avstår jag det. Hon sa att jag får gärna komma tillbaka om det blir för jobbigt för mig innan första samtalstiden blir av.

Jag tar tabletter tre gånger om dagen mot suget av alkohol, nu ska jag vara utan alkoholen & lugnande tabletter.. Nej, jag är ingen alkoholist, för jag har inte druckit varje dag men då jag har blivit bjuden eller fått alkohol då har jag druckit det som om det vore vatten :( vilket har orsakat att jag blivit borta i huvudet :( jag kommer gå på beroendecentrum även om jag inte är missbrukare för det ska vara som hjälp till att inte dricka alkohol mer på ett väldigt BRA tag!! För ibland kan det vara lite lockande att dricka :((

Jag mår väldigt bra med mig själv, säkerheten har kommit tillbaka & jag ska fortsätta arbeta på mitt självförtroende & kommer gå på varje samtal jag får :) alla vet om att jag inte ska dricka alkohol så ni behöver inte bjuda mig på det eller ens få mig att dricka det, för då är ni illa ute, får ta konsekvenserna av det.. De som dömer ut mig för att jag inte kommer dricka alkohol är inte mina riktiga vänner :(

Det kändes så otroligt skönt att få komma hem igen :) jag påmindes inte av någonting som hänt & jag mår verkligen bra av att vara hemma & jag vill INTE tillbaka till psyk, aldrig i livet. Kanske bara om jag jobbar i framtiden men inte som en patient, haha!

Jag kommer att skriva om vistelsen på psyk & vad den tiden gjorde för mig :) så det kommer jag också att dela med mig av :) jag önskar inte ens min värsta fiende att må som jag gjorde, jag var inte ensam om det men ingen ska behöva genomgå såna saker i livet, det är sjukt jobbigt för en själv & nära & kära :(